Den sista etappens vemod var påtagligt när vi lämnade Ammarnäs. Det kändes att det inte var så många dagar kvar längre och jag ville liksom inte att äventyret skulle ta slut samtidigt som jag såklart ville ta mig i mål.
Eftersom vädret skulle bli ostabilt så blev det en lång etapp till Tärnasjöstugorna från Ammarnäs, först äver några riktigt isig sjöar och sedan uppför. Strax innan Tärnasjön blir det sedan väldigt brant nerför, men med några vurpor och mycket plogande nådde vi stugorna i skymningen.
Dagen efter i Tärnasjöstugorna blev en perfekt avrundning på turen. Utan mobiltäckning kunde jag läsa ut en av böckerna som jag haft med mig hela färden, sova ikapp lite och sedan äta pannkakor som vi kreativt lyckats få ihop en smet till med de ingredienser vi hade med oss. Det är också en sån där dag när man får tid för eftertanke och undrar hur man ska göra i vardagen. Jag trivs ju med äventyr, men undrar hur jag ska kunna få ihop ett liv med både jobb och äventyr, om det ens går att kombinera.
När vi sedan vaknade dagen efter tog vi oss an de sista kilometrarna till Hemavan. Vi var fortfarande ensamma fjällfarare under sträckans första del, men sedan vid Syter började vi se mer liv och rörelse på fjället. Stigningen från Syter var blåsig och kall, och pga att snön drev omkring uteblev den vackra utsikten över massivet.
Sedan avrundade vi turen med att äta väfflor med hjortronsylt på Viterskalsstugan innan det var dags för sista biten ner till Hemavan.
Tänk att jag klarade det. 475 km på Kungsleden. Jag ska sammanfatta mer om mina upplevelser, men jag är så glad just nu för att jag klarat av det här. Och att jag vågst släppa vardagen för lite äventyr, det hade jag behövt göra oftare.
0 kommentar(er)
